.

Usch vilken regnig dag !!!! och tråkig !!! men jag längtar tills i morgon, då drar träningen i gång! Det ska bli skönt att komma igång, köra hårt och vara trött mellan passen, superskönt. Men i dag, söndag , söndag känns alltid så grå, ångest inför morgondagens skol dag , tråkiga lektioner, därför är inte söndag rolig men men. // victor hedin

Nu börjar hösten närma sig med stora kliv. Visst kan det vara omotiverande när hösten börjar närma sig, det blir kallare. Men använd hösten som en drivkraft, ta på behagliga kläder att springa i, kanske ett par nya tights från Nike och en skön Nike fit tröja. Njut lite mer av löpningen, sänk tempot, förläng distanserna. Det är inte farligt att springa lite längre och hösten är perfekt period för att öka distanserna. Det är viktigt att du har bra skor när du ökar distansen så ta en extra funderare om du ska ge dig själv ett par nya skor vilket kan göra löpningen roligare. Ha inga begränsningar, våga slita er från stigen eller landsvägen och kör rakt ut i skogen, spring på inspirration. Det är en skön kännsla att inte vara låst till nån stig eller väg, att springa fram fritt i skogen är en upplevelse! spring upp för några extra backar än vanligtvis. Andas stora andetag och känn den kyliga fräsha luften i lungorna. På hösten finns inga begrännsningar bara ut och kör ! // victor hedin

                                                             
                                                              Zola Budd

Zola Budd, låter det bekant eller skall jag skriva "barfotaflickan" ? För den nya generationen är namnet mer eller mindre okänt, men vissa kanske snubblade över namnet i någon historia bok eller tidning, men för den äldre generationen betyder namnet en lång och kanske inte alltid lika lycklig historia om en liten flicka som fick ta stegen in i vuxenlivet lite för snabbt.

Sommaren 1966, 26 maj föddes en liten flicka i Bloemfontein, Orange free state, South Africa. Frank Budd och Hendrina Wilhelmina de Swardt, kallad tossie födde 5 barn innan dem fick Zola. Det tredje barnet Frank junior dog av en virussjukdom när han var 11 månader. Sex år senare föddes Zola Budd, det var en väldigt svår förlossning, den tod 3 dagar och tossie förlorade väldigt mycket blod under förlossningen och fick ständigt blodtransfusioner.

När Zola var liten jobbade hennes pappa på en tryckerifirma som farfadern startat som immigrant från England. Mamman Tossie var sjuklig så äldsta systern Jenny fick göra dem vardagliga sysslorna som mamman inte orkade med. När Zola började prata var Jenny den hon först kallade "mamma". Zola var liten smal och usel på simmning och lagsporter vilket förde henne ett steg närmre löpningen.

Systern Jenny tyckte väldigt mycket om att springa och hon var ofta ute på långa springturer rund det vackra området i Bloemfontein. När Zola var tillräckligt gammal började hon följa med sin stora syster på hennes löparturer. Dem sprang i bergen runt deras stad och staden ligger på 1400m höjd och är en väldigt vacker stad.
Zola såg upp till sin stora syster väldigt mycket, Jenny sprang barfota som alla andra barn på landsbyggden så då gjorde Zola det med. Dem sprang tidiga morgnar när luften var kylig och klar. Dem sprang för att dem tyckte att det var roligt.


Vägen utanför Bloemfontein

Dem sprang och sprang, alltid morgnar när luften var kylig och klar och solen på väg att krypa över bergstopparna. Zola blev snabb, det var då hennes karriär tog ett kliv. Pressen började skriva om henne som den barfotaflickan vars far tvingade henne springa i kapp med strutsar. Allt stämmde inte alltid men det som stämde var att hon sprang barfota och visst hade dem strutsar men hon blev aldrig tvngad att springa i kapp med dem. Hennes barndom var väldigt ljus fram till dess att att dem började få problem i familjen. Sorgen över Frank junior fanns alltid där i familjen. Frank och Tossie började glida ifrån varrandra allt mer och mer med tiden.

Zolas tränare pressade henne att träna allt mer och hårdare vilket gjorde att hon sällan var hemma. Zolas syster Jenny som hon skapat många minnen med började jobba som sjuksyster, kvällar och nätter vilket gjorde att hon endast såg familjen när hon kom hem på morgonen och åt en liten stund med familjen innan hon gick och lade sig. Jenny och Zola träffades allt mindre.

Zola var en tävlingsmänniska och gillade inte att förlora, hon var snabb men inte tillräckligt snabb. när hon var 13 ställde hon upp i ett 4 km lopp, hon kom tvåa. Löpningen var inte allt för Zola, där fanns vännerna, där fanns skolan och familjen men framförallt Jenny, den älskade storesystern. Hon levde en vanlig barndom som fick ett plöttsligt slut 1980. Store systern Jenny som då var 25 hamnade på sjukhus. Hon hade drabbats av hudcancer. Men Zola var bara 14år och fick inte besöka henne. Tossie visste hur nära Zola stod sin syster och hon visste att om dem skulle förlora Jenny skulle Zola bli helt förstörd. Zolas barndom krättsade kring Jenny, hon är uppväxta med henne och minnen kommer alltid att strömma i hennes huvud. Zola stannade hemma från allt under tiden som läkarna behandlade Jenny, Zola visste inte hur alvarligt det var. hon var bara 14 år, en liten flicka i Sydafrika.

Den 9 september som också var mammans födelsedag kom systern Cara Budd som då var 18 år in i Zolas rum klockan 4 på morgonen. Cara väckte sin lillasyster och talade om för henne att deras syster Jenny hade dött. Zola Grät inte, Zola skrek inte, inte en tår gled ner på hennes kind. Hon var inte den som visade sina kännslor. Hon hade alltid vart tystlåten och gömt sorg och glädje inom sig. Den ända hon hade delat sina kännslor med var ju Jenny men nu fanns inte Jenny där längre.

Zola började springa hårdare, hon gick upp kvart i fem på morgonen och sprang runt 30-40 min. Hon gick till skolan för att sedan komma hem vid tre tiden och göra sina läxor innan hon ner mot kvällen körde sitt andra pass. Så kom vinterns 4 km lopp som hon året innan kommit 2a på, i år vann hon. året därpå vann hon 800m i sydafrikanska juniormästerskapen. året därpå både 1500m och 3000m i samma tävling. hon körde på och några år efter Jennys död sprang hon 5000m på 15,01,83.



Det 15,01,83 innebar då världsrekord. En person som grävde djupare i historien var John Bryant. Zola var bara en tonårsflicka som inte visste så mycket om världen runt om. Efter många bra lopp och mycket träning erbjöd Bryands tidning Zolas familj 100 000 pund för rätten till historien om Zolas liv. Pappan såg det som en möjlighet att käna in lite extra pengar och godtog erbjudandet. Bryands lovade också Zola ett brittiskt pass så att hon kunde ställa upp i OS. Detta var möjligt eftersom Zolas farfar som var engelsmann. När familjen kom till England möttes dem av demostrationer, folk skrek och buade. Sydafrikas politik tog hårt på hur folk såg på Zola under den tiden vilket försvårade situationen. Zolas pappa hade tagit stunden till vara och gått ut med att han är homosexuell och att vara det på den tiden är långt ifrån att vara den nu för tiden. Zolas pappa begav sig till sydafrika efter gräl.

På väggen i hennes rum hängde en bild på Mary Decker, det var en av hennes största idoler under hennes uppväxt och en stor förebild, så plöttslig efter flera år stod dem på samma startlinje i OS som också var Mary Deckers sista chans att ta en OS medalj.

I finalen tog Mary Decker täten, strax före rumänskan Maricia Puicia, Zola och englands Wendy Shy. efter 1600m gick Zola och Decker i hop, Zola snubblar till men fortsätter springa medans Decker faller pladask på banan. Hennes chanser var nu helt förstörda och publiken buade ut Zola under resten av loppet. Tankarna i Zolas huvud snurrade runt. Hon tänkte städigt på Decker som låg där i gräset och grät. Hon ville inte komma på pallen.

     

                



Efter loppet gick Zola fram till Decker för att trössta henne men hon fick svarett, " Stick" jag vill inte prata med dig. Publiken fortsatte bua. Arragörerna disskvaliserade Zola och hon satte sig på en buss men medans hon satta sig på bussen kollade arragörerna på en film där dem såg att det inte var Zolas fel och därför tog tillbaka diskvaliceringen men det visste inte Zola om för hon satt redan på bussen. Det ända som hon tänkte på va att komma hem för att få allt löst. Zola såg en tjej som satt och grät på bussen. Hon gick fram till tjejen, varför gråter du frågar Zola. För att dem behandlar dig som dem gör, sa tjejen. Detta satte sig djupt i Zola. Visst fanns de folk som tyckte olika trotts allt. När Zola mötte upp mamman som var glad att träffa henne fick dem beskedet att dem hade blivit hotade att bli skjutna så polisen transporteradedem till flygplattsen och satte henne på första bästa flyget hem. Zolas pappa sade upp kontakten med dem och som tidigare när systern Jenny dog gjorde hon sig av med sorgen genom att träna hårt, hon tränade hårdare och 1985 van hon terreng VM och även 1986. Hon slog världsrekord på 5000m och även 3000m innomhus. och efter de hade hon ingen kontakt med pappan alls. Zola bodde då i England men längtade hem till sydafrica. Hon kände sig som en kriminell, jagad. sade hon till pressen innan hon flyttade tillbaks till Sydafrica. Väl tillbaka i Sydafrica träffade hon affärsmannen Michael Pieteres, dem gifte sig 15 april 1989. Fem månader senare hittades Frank dödad i hanns lägenhet, Polisen trodde de rörde sig om mord. Zola gjorde som hon brukade och tränade hårdare och sprang världenssnabbaste 3000m lopp på hemmaplan i sydafrica.



1992 var sydarfica välkommet till OS i Barcelona, Aparatheidpoletiken hade upphört. Hon sprang 3000m men tog sig inte till final. 1994 kom hon 4 i världsmästerskapen i terreng. därefter blev det tyst. Zola fick barn och efter några år när hon fyllde 43 bodde hon i South carolina, Martle Beach. Hon jobbar där som huvudtränare för det kvinnliga teamet i ett Universite. Nu förtiden springer Zola bara motionslopp och terrenglopp med i en veteran tour i USA. Hon flyttade dit dels för att hon ville att barnen skulle få prova på att gå i en americansk skola och dels för att hon ville springa i vetterantouren. Hon minns fortfarande systerns död starkt men nu springer hon inte för medaljer, och häller inte bort från någon sorg. I dag springer hon på samma sätt som hon sprang när hon var mycket ung. För att komma till ro.

"Löpningen och så mycket annat, försvinner med tiden. Det blir gamla nyheter. Det som finns kvar, Det är barnen."

Jag fick fakta och inspiriation till texten från tidningen " Runner´s World" och i den tidningen finns en berättelse som är skriven av Steve Friedman och Kenneth Gysing, Den historien är värd att läsa på köp tidningen den finns på alla ställen där man köper tidningar och kostar endast 59,90 kr! vart att ha! och värt att läsa!

VICTOR HEDIN

tjenare, idag har jag vart i skolan det var rätt stressigt i morse jag gick upp vid sju tiden, Sen skulle jag klippa håret och så för det var skolfoto idag och när jag väl skulle göra det så funkade ju inte rakmaskinen men det löste sig till slut!
när jag kom till skolan hade vi tre lektioner och sedan skolfoto:)
jag slutade 12.25 så jag han hem och beställa ne pizza innan träningen var så jävla hungrig. Efter det fick jag as ont i magen man kan ju undra vad som var på den pizzan...
vid fyra tiden åkte jag till träningen och idag var det kula på programmet det gick väl hyfsat med det var jävligt segt idag men det gick ändå.
och nu sitter jag här och avslutar det sista på nya designen som victor och jag gjorde igår natt;)
hoppas ni gillar den!!
//Arwid

Nu har designen för vinter-säsongen 2009-2010 blivit klar. kommentera allt ni tycker om den nya designen och vårt sätt att skriva , både negativa & positiva kommentarer är välkomna

Take my home
Take everything I own
Take it, take control
You will feel better
You will feel whole
You're so good
You stopped me where I stood
And let me look at love and I feel better
Oh I feel good
I just wanna give it all to you
I wanna share this with you
Make you mine and mine will be all yours
Whatever you want and more
What I'm anticipating
Everything else would be overrated
Baby it's for you it's all for you
You speak kind
Oh if you were mine
What would we be like
We would be liked
We would be
I just wanna give it all to you
I wanna share this with you
Make you mine and mine will be all yours
Whatever you want and more
What I'm anticipating
Everything else would be overrated
Baby it's for you it's all for you
Everything else would be overrated
Everything else would be overrated
Open up
Let me fill your cup
I can really pour it out
It will be like
I will be enough
I just wanna give it all to you
I wanna share this with you
Make you mine and mine will be all yours
Whatever you want and more
What I'm anticipating
Everything else would be overrated
Baby it's for you
Baby it's for you
Baby it's for you it's all for you





Skulle inte ha något emot att ligga där i gräset och bara ta det lugnt, kanske med nån tjej man tyckte om, bara kolla på alla moln som svävar förbi i behagligt tämpa och lyssna på denna låt , glömma allt å verkligen slappna av. // victor hedin

tjena, idag har jag vart i skolan iadag var den långa och sega dagen jag slutade vi halv fem igentligen men vi slutade tidigare. Jag han hem och få i mig lite mat innan jag for till träningen!
idag var det kula på programmet.vi vart många idag både jeffrey och niklas kom för att träna det var as skoj!
vi gjorde ltie bakåt kast och stötte lite mot ett nät kändes bra faktikst!
men jag är helt slut i benen efter all löpning är inte van att springa så mycket får se hur det går när man har knäböj imorgon....
//Arwid

Hellu, jag sov inte så bra i natt, vet inte varför men jag kom aldrig riktigt igång med sömnen men tillslut somnade jag djupt men då ringde klockan och jag var tvungen att kila iväg till skolan... typiskt.. men det var bara att vara positiv och med en skön låt ( Gavin DeGraw - Chariot stripped verision ) så åkte jag till skolan. Väl i skolan gick tiden fort förutom att jag var riktgit trött sista lektionen " Internationell Ekonomi" som vi läste hela lektionen i ett häfta, 2 timmars lektion. När jag kom hem tog jag det lugnt och just nu kollar jag på " Superstar" och hoppas att team stenmark vinner, han har sån skön inställning på allt, de bah å kör , de bah å åk. !! // victor hedin

Varför springer man ? varför utsätta sig för en sådan maximal smärta? är det bara för att bevisa för andra att man är något eller är det för att bevisa för sig själv att man är något, Vissa anser att löpningen är det ända sättet en svart man i africa kan ta sig ifrån africa utan att behöva sitta i en trälåda nersmugglad i nån trång båt och sälja skärp och solglasögon i Malaga.

Men om man tittar lite närmre så är löpningen inte bara en utväg för svarta fattiga män i africa, Löpningem är ett sätt att komma från vardagen, att slippa fästa sig vid tanken att spendera dem kommande 70 åren på ett kontor eller på ett lager eller kanske kassan på ICA, Löpningen är en dröm som brinner som en låga i oss löpare , olika stora och olika små beroende på vem löparen är. 

Om du ställer dig på drottning gatan i stan och frågar folk vem dem tror skulle vinna ett lopp om det var en svart och en vit man med i loppet, 90% svarar att den svarta mannen vinner. Om vi då ställer dem frågan varför så svarar dem, för att dem springer hela tiden, till skolan, när dem jagar mat mm. Enligt dem är det deras vardag att springa.

Just nu är alla " svarta" bättre än vita, men varför är det så? är det för att dem springer till och från skolan så som den föredetta världsrekordsinnehavaren på 10 000m Haiele Gebreselassi så fint beskrivde eller finns det nån annan förklaring. Alla europeer´s förklaring till dem svartas framgång är doping eller det tidigare "löpa till skolan" efekten, men för mig är dem båda förklaringarna för enkla och kortsökta.

Förr Var det dem "vita" som vann allt, vilket kanske i sig berodde på att dem vita hade pengar och behövde inte slava på samma sätt som dem "svarta" men det var också så att man tränade så fruktansvärt mycke, I storbritanien fannst det vissa tränings teorier där man körde 3 pass om dagen, 3 hårda pass om dagen! Och det fick bära eller brista och den som höll blev bäst, och så var också sanningen. löpar framgångarna bland europeer strömmade fram som Zlatan och Beckham i fotbollens värld.

Men träningsfilosofin spred sig snabbt till dem "svarta" och dem började träna hårt, fruktansvärt hårt. Det kenyanska ordspråket " Train hard, Win easy" föddes. och i och med denna utveckling av träning bland dem svarta kom deras framgångar och dem vita var inte längre härren på täppan. Det tog inte lång tid innan dem vita löparna började ge upp och lägga skorna på hyllan.

Varför lade inte dem "svarta" skorna på hyllan när dem "vita" var bäst? Utan dem envisades om att det fanna en klar sanning om framgångarna och tog reda på vad det var utan att ge upp hoppet.

Med dem orden kan vi dra slutsattsen om att dem "svarta" tränar mycket hårdare och målmedvetnare än dem vita, lever en annan löpar kultur och har en annan syn på träningen än vad dem vita har. Dem vita har i stället för att ta upp kampen för seger lutat sig tillbaka och blivit allt mer bekväma i sin vardag för att i huvudtaget orka lyfta arslet ur soffan för att träna hårdare och nöjer sig hällre med att kolla på när dem "svarta" vinner alla lopp och slänga fram massa enkla bortförklaringar och sedan fokuserat på motionsloppen. 

Med rätt vilja och inställning är ingenting omöjligt, Train hard, Win easy  // victor hedin   

Hellu, I helgen var jag med min syrra och hennes pojkvänns kusin alltså henne kompis madde, jag vet inte va men antingen luktar jag äckligt men de borde madde vara van med eftersom dem borde ha många bönder i Karlsta eller så är hon rädd för mig men jag ser väl inte så farlig ut , eller? men hon var duktig att springa måste jag säga, hon sprang bra på 10 km på Lidingötjejlopp, hon startade långt bak och hon sprang in många plattser , och då menar jag många :O blev faktist impad. såg stark och fräsh ut upp för backen , bra teknik och sedan i slutet nerför såg det lätt ut, avslappnat. Det var ju hennes första 10km lopp så var hon nervös ( gulligt ). jag brukar också va nervös så jag vet hur jobbigt det är. Själv loppet är inte det jobbigt utan uppladdningen innan loppet är det som tar på kroppen, ingen matlust dålig sömn mm ni vet säkert men hon gjorde bra i från sig. Det blev en mycket bra uppvärmning i toa- kön måste jag säga haha Snart kommer hon tbx till stockholm med min syrra och då är det dags för tjurruset. Hon håller på med en tjejklassiker så hon har cyklat och simmat innan lidingöloppet och nu väntar bara tjejvasan 3 mil skidor! Lycka till // victor hedin

Snart är det dags för träningssäsong och jag är ruskigt taggad. // victor hedin

Johan

Hellu , I dag är det dags att pressentera en ny person i min klass. Johan heter han, han bor på Dalarö jordens ände. Han är smart och har nyligen konvertera till skate style och han kör BMX , han drar sig till lite mer tjejer med lite mer skate style. mmmmmmhh  Kissseekooten !! ett av hanns favorit ord. hanns största merit är nog när han förstod PQ formeln efter en genomgång av en fransk lärare i matte C. // victor hedin

tjena, idag gick jag upp tidigt föra tt vara på en lördag redan kl 07.00, för att sedan vid nio tiden åka till källbrink och klra ett så kallat castorama. det går ut på att samla poäng i alla kastgrenar och man klr med senior vikterna.
men börjar med kula sen spjut,discus,slägga det var riktigt kul alltså!!!
min serie vart lydande: 15.18kula,4679,spjut,3768discus,47.01slägga det är jag riktigt nöjd med förutom spjutet då men jag har lite ont i höften så kan inte satsa fullt. Men kulan och släggan är jag riktigt nöjd med.Det var skönt att kulan släppte lite för det var länge sen jag var uppe på 15m med sjuan så det känns jävligt kul:).
ja och man räknar poäng efter en tabbel men jag vet inte min exaxta poäng men nånstans runt 2790p hamnade jag och förra året hade jag 2655 som bäst så jag har förbättrat mig! trots det dåliga resultatet i spjut!
//Arwid

Denna bild är från skol sm 2009, min seger på 3000m var efterlängtat.
Efter två silver på 2000m hinder och 1500m var det rätt skönt att sträcka händerna i luften och hämta andan och det var ett bra sätt att avsluta tävlingssäsongen sommaren 2009, Nu väntar hård träning och målet är VM i canada i sommaren 2010.



I dag har jag planerat kommande säsong och det ser bra ut, Nu har jag vilat i snart två veckor och det kliar i benen och när jag går till bussen kan man inte låta bli att springa, och tempot har ju växt rätt fett sen dess, man har käkat som fan, man har sprungit bestämt, haft utsatta mål, man rusar för fort, sträckt sig efter minutrarna små, man har slutat att gå, man har förlorat lätt och vunnit svårt och tvärtom, tiden har hunnit gå men jag hinner knappt, man vill ju allt men minutrarna rinner snabbt, men jag kan medje, tiden studdsar fram , kan kännas tungt som fan , man måste ta det lugnt i bland, annars sjunker man, utan tvekan. // victor hedin

IF YOU TRAIN HARD
YOU WILL BE HARD
TO
BEAT

tjena, idag har jag vart o skolan jag började vid 12,40 så det  var inte så jobbig dag;)
efter det så åkte jag och farsan och tärnade jag körde lite knäböj och det kändes jävligt bra men nu är jag helt slut i benen alltså;)
sen kollade jag på idol och det var inte så bra idag alla som var bra tappade ju för fan texten så ingen presterade bra. och ska dra in till victor och spela Nhl snart !!!!
//Arwis